...ibland känns det som om man är för empatsiskt lagd...man bryr sig för mycket om andra...mån om alla...det gör ont när man ser dem som far illa...framförallt barn och ungdomar. Jag vill ta dem alla hem...ge dem kramar och säga att alla är världefulla...att alla har en mening med sin närvaro här...Men mina armar räcker inte till...Större hus, mera tid och fler armar...behovet är så stort...

Men om man kan hjälpa några att komma på rätt fötter i livet är det något som gör mig glad och tillfredställd med livet...önskar bara att fler öppnade sina armar och sina hem för de vilsna och behövande i vårt samhälle....

Ibland är det jobbigt att vara empatsiskt lagd...ha ett socialt engagemang...sedan får man belöningen...då någon säger att det man gjort har betydelse för dem...att det var nått de behövde för att vända...då är det värt varje öre, varje timma och all oro...

Om du bara säger till någon varje dag att de är betydelsefulla...är det betydelsefullt!!!

Kram Kram Kram